Vi åkte in till sjukhuset nu ikväll för svärmor ville ha oss där.

Min älskade svärfar vill inte leva längre   Känns så hemskt men ändå försöker jag tänka mig in i hans situation men det kan går ju inte, har inte legat inför döden så ingen kan nog tänka sig in i hans situation, iaf inte så som han har det nu..men ändå förstår jag honom att han vill att det ska vara över snart..

Iaf på sjukhuset så upptäcker jag att min bs-mätare ligger hemma.

Jag känner mig darrig men samtidigt så är jag väldigt ledsen och många tankar som far genom mitt huvud så jag har ingen aning om vad jag ligger på.

Så jag går till en ssk och frågar om jag kan få låna en mätare att ta blodsocker med. Hon tar genast fram en till mig. Jag mitt pucko säger till henne: Jo jag har diabetes..

Det blev faktiskt ett gott skratt för oss båda två då..

Undra hur många besökare som inte har diabetes som ber om att få låna en bs-mätare? Nja, ingen va?

Jag låg på 7,4 så det var ju ett bra värde.

Sen kommer samma ssk och frågar om vi inte vill ha en varsin macka, särskilt jag, så hon var så snäll!

Nu ska jag försöka sova lite, blir nog en väldigt tuff dag imorgon..

Jag tog extra insulin med penna igår när jag låg så högt igår. Men inatt vaknade jag och var så törstig och mådde inge bra. Blodsockret hade "bara" gått ner till 17 av insulinet jag hade tagit. Så idag har jag haft ont i magen som jag kan få efter att blodsockret legat högt.

Har vart in till svärfar idag igen. Febern är borta och han hade inget syrgas nu så han var lite piggare. Men det är så jobbigt när han försöker säga nåt som vi inte förstår. Vi ställer frågor som han kan svara jag och nej på men idag visste vi inte vad han ville oss. Han blev nog trött av alla gissningar och bad oss gå eller han tog min man i handen och liksom "kastar" bort hans hand, då vill han att man ska gå.

Förstår att det måste vara så frustrerande att inte kunna uttrycka sig och jobbigt. Man kan inte ens tänka sig in hur svårt det måste vara! Tänk er att ligga halvsides förlamad, ingen röst kvar och med massa morfin i kroppen och ingen förstår vad man vill   

Japp, nu ligger jag på 25,6 i blodsockret. Hade en dunderkänning efter jobbet idag när jag kom hem. Åt en bulle och vaniljyoghurt och cornflakes. Vi skulle åka till sjukhuset och hälsa på svärfar så jag ville bara få upp blodsockret. Sen har jag helt glömt bort att ta blodsocker och hålla koll så det inte skulle stiga så mycket.

Men hur lätt är det mitt i allt det här?

Svärfar har blivit mycket sämre    Fått feber och får syrgas nu.. Men han är fortfarande med även om han somnar hela tiden när vi är där. Men han håller min hand så hårt när jag är där, även när han somnar till.

Han ser så lugn ut i ögonen, förstår inte hur han klarar av att vara så lugn när han vet att han inte har långt kvar..

Men han har ingen smärta nu när han får så mycket morfin hela tiden så det är ju skönt att veta.

Varför är livet så orättvist?

Vart och hälsat på svärfar idag igen. Han sov mest, var vaken i ca 5 sekunder och somnade sen igen. Han får så höga morfindoser så inte konstigt att stackarn är så trött.. Känns så konstigt att se honom ligga där!!

Nu till nåt helt annat! Valet som närmar sig!

Tänkte nu inför valet så kanske ni vill läsa lite intressanta fakta om borgarnas politik..

Vad sägs om att de röstat emot att vi ska ha 4 veckors semester?

Eller att de röstat ja till sänkt sjukersättning?

Eller att homosexuella inte ska ha samma rättigheter som oss andra i eu? Alltså att de homosexuella är ett andra klassens folk?

Varsågoda, bara att läsa:

Moderaternas ställningstaganden genom åren

1904–1918: Nej till allmän rösträtt.

1916: Nej till allmän olycksförsäkring i arbetet.

1919: Nej till åtta timmars arbetsdag.

1919: Nej till kvinnlig rösträtt.

1921: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.

1923: Nej till åtta timmars arbetsdag.

1923: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.

1927: Nej till folkskolereform.

1931: Nej til sjukkassan.

1933: Nej till beredskapsarbete.

1934: Nej till a–kassa.

1935: Nej till höjda folkpensioner.

1938: Nej till två veckors semester.

1941: Nej till sänkt rösträttsålder.

1946: Nej till fria skolmåltider.

1946: Nej till allmän sjukvårdsförsäkring.

1947: Nej till allmänna barnbidrag.

1951: Nej till tre veckors semester.

1953: Nej till fri sjukvård.

1959: Nej till ATP.

1960–talet: Ja till apartheid.

Moderaterna tog avstånd från alla sanktioner mot apartheidregimen i Sydafrika och var emot det svenska stödet till ANC.

1963: Nej till fyra veckors semester.

1970: Nej till 40–timmars arbetsvecka.

1973: Nej till möjligheten till förtidspensionering vid 63.

1974: Nej till fri abort.

Den 29 maj 1974 röstade riksdagen ja till fri abort, vilket resulterade i den svenska abortlagen som låter kvinnan själv besluta om abort upp till den 18:e graviditetsveckan. Moderaterna röstade nej.

1976: Nej till femte semesterveckan.

1983: Nej till löntagarfonderna.

1994: Nej till partnerskapslag för homosexuella.

1998: Nej till erkännande av homosexuellas rättigheter inom EU.

EU–parlamentet röstade för ett erkännande av homosexuellas rättigheter, men de moderata ledamöterna röstade nej.

2003: Ja till Irakkriget. Alla riksdagspartier demonstrerade mot och kritiserade Irakkriget utom moderaterna.

2004: Ja till sänkt a–kassa och sjukpenning.

2006: Nej till gröna jobb.

2006: Nej till sex timmars arbetsdag.

2006: Nej till upprustning av offentliga sektorn.

2006: Nej till höjd a- kassa.

2006: Ja till sänkt a-kassa.

2006: Nej till höjd sjukersättning.

2007: Ja till sänkt sjukersättning.

Moderaternas ställningstaganden genom åren som gått.

Själv röstar jag rött som bara den som ni kanske förstår   

Hittade den här bloggen om en tjej som skriver om hur hennes jättesjuka mamma är på väg att bli helt utförsäkrad, läs den här

Vart har empatin för andra människor tagit vägen?

&hl=sv_SE&fs=1&">

Att man kan fälla så många tårar..

Det märkliga just nu är att mitt blodsocker ligger väldigt bra! Annars har ju blodsockret en tendens att stiga när man mår dåligt pga. stress och liknande.

Jag ska skärpa mig som fan vad det gäller min diabetes nu.

Visst, jag har gjort det innan också men inte till 100%.

Är så rädd för att dö och tänker att jag kanske kan förhindra komplikationer.. men man kan ju få det fast man är väldigt skötsam också..

Livet är både orättvisst och hårt!

Ja, hur förbereder man sig inför döden? När en närstående kommer att dö inom kort tid? Jag har så svårt att ta in att min kära svärfar som alltid vart så allert och pigg inte kommer att leva så länge  

Mina svärföräldrar har alltid ställt upp för mig, de har blivit mina "extra föräldrar" här nere eftersom mina föräldrar och släktingar bor 50 mil bort från mig.

Så det känns så hemskt att min svärfar är på väg att lämna oss..

Cancern har spridit sig så mycket att de inte kommer att sätta in någon behandling..

Jag känner bara en stor förtvivlan att inte kunna göra något, att livet kan ändras så fort utan några förvarningar!

Tänk att vara helt frisk till att ligga med höga doser morfin, full med cancer och veta att man inte har lång tid kvar att leva... Det ger mig sån hemsk ångest hur orättvist livet kan vara, hur fort det kan ta slut..

Ta hand om varandra, le åt en medmänniska som behöver det, lev i nuet och finns till hands för dina nära och kära i så väl roliga stunder som svåra stunder..

Idag skulle jag och min man firat vår 8 års dag men hur ska man orka göra det i allt det här?

M, jag älskar dig över allt annat, jag finns här för dig!

Jag ska sluta klaga så mycket på diabetesen! Visst, det är en jävla skitsjukdom till och från! Men det finns mycket,mycket värre sjukdomar som man kan få!

Min svärfar har fått en stroke så han är halvsides förlamad och kan endast säga ja och nej.

Sen så fick han en till diagnos idag..lungcancer som spritt sig i ryggen   

Från att varit en helt frisk, aktiv människa till att ligga hjälplös i en säng och behöva hjälp med allt, får starka doser morfin i dropp och näring i dropp, fy fan vad ledsen jag är!! Jävla cancer helvete säger jag bara!!!!!!!!!!  

Varför ska livet vara så orättvist?